Att vara naiv
När jag vaknade upp idag så låg jag kvar i min säng och grubblade lite över att folk faktiskst ljuger. Vuxna människor ljuger alldeles för ofta och mycket. Jag har alltid fått höra att jag är så himla naiv och godtrogen, men jag har svårt för att inte tro på det folk säger till mig. Dock känner jag att med åren och efter lite erfarenhet så har jag kanske lärt mig bli lite mer skeptisk, kanske lite väl mycket. Jag trivs inte alls med det och tycker det känns jättetråkigt att det ska behöva vara så. Hur naiv får man vara? Antigen så får man höra att man lever i en sagovärld med älvor och prinsessor eller så uppfattas man som kall och bitter. Jag hittar inte någon balans! Jag vill helst leva i min drömvärld och lalla omkring bland älvorna, men det är då man blir så besviken och chockad när det uppstår konstigheter som falskhet, lögner och svek.
Ska man utgå från att alla människor är idioter tills motsatsen bevisas eller ska man anta att alla människor vill en väl tills de hugger en i ryggen ? Jag kan erkänna att jag är en riktigt dålig människokännare och de flesta jag har valt att vara vän med har varit ganska elaka och falska människor. Som tur är så har jag även haft riktigt bra kompisar med som sagt åt mig att dessa personer inte är bra vänner/relationer och att jag måste kapa med dom.
Ta hand om era bästaste, låt människor göra misstag och ge dom förlåtelse så länge du är sann mot dig själv.
Va försiktig, människan är egoistisk.
